En uppdatering kanske?

Igår hängde jag hos mammsen hela dagen :) Dogsen var självklart med! Det är så roligt att mami tycker om dem så mycket, hon har inte gjort annat än bara gullat med dem när jag var där! Jag var då inte överdrivet social, jag lyckades somna på hennes soffa och sov sisådär 3-4 timmar. Förstår inte att hon inte väckte mig :S Jag tror att jag har blivit smittad av Emma, hon somnar nästan alltid i min soffa. Jag kanske ska satsa på att bli lite roligare så att folk inte somnar för att slippa umgås med mig? Det var hursomhelst trevligt att spendera hela dagen hos mami (även om jag sov bort hälften av den). Sen hämtade jag D på jobbet och jag tror att vi åkte hem och bara tog det lugnt. Jag var så trött igår så kommer helt ärligt inte ihåg vad jag gjort och inte gjort på kvällen. En sak är jag iaf rätt säker på - jag hjälpte Sandra färga håret och hon klippte min lugg. Därefter - blackout de luxe.

Idag sov vi alldeles, alldeles för länge! Och jag hade säkert kunnat sova minst lika länge till! Jag tror att jag har blivit en sömnmissbrukare. jag är jämt trött och somnar i tid och otid. De senaste dagarna i alla fall. Jag fick då motvilligt gå upp och göra mig i ordning, det var jobbigt som fan men livet består tydligen inte av bara saker man gillar - det har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag åkte och jobbade ett par timmar, jag var himla effktiv och slapp slava hela kvällen. När jag kom hem igen blev det mys i soffan med film och snacks. Vi såg Hills Have Eyes I & II, fy fan vilka vidriga filmer! Massor med våld och blod och avslitna kroppsdelar och utslitna inälvor, huvva! Filmerna handlade om människor som blev fast nånstans i Texas öken som kryllade av missbildade kannibaler. På 1960-talet testades atombomber i öknen och befolkningen i en närliggande stad gömde sig i gamla guldgruvor där de födde sina freaks till barn. 50 år senare blev barnen stora och blodtörstiga och dödade och åt upp allt som rörde sig. Filmen var som sagt vidrig på hög nivå. Jag blir nästan nojjig - jag är född 1986, året då Tjernobylolyckan inträffade. Tänk om den radioaktiva strålningen har nått mig? Usch, jag ryser av den tanken! Hur ska jag kunna somna inatt?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0